Var på en stor affär idag och skulle handla lite mat. Med betoning på lite eftersom jag inte har så mycket pengar att röra mig med, student som jag är. Jag hade förberett mig noga genom att skriva en lista på de NÖDVÄNDIGASTE inköpen och jag lovade mig själv dyrt och heligt att INTE frångå denna. Det började ganska bra.

Jag kryssade mellan hyllorna, följde listan slaviskt och kände mig faktiskt ganska stolt över detta. 4 liter mjölk, müsli, det nödvändiga toalettpappret och sen...kommer jag till den oerhört fräscha avdelningen med delikatesser, ostar, skaldjur och allt vad man överhuvudtaget kan önska sig. Jag gör ett undantag från listan och även då ett undantag från den överenskommelse jag gjort med mig själv. Jag lägger en bit gravad lax i kundvagnen. Gravad lax kräver tillbehör, jag hämtar snabbt en franska att rosta, skagenröra, lite räkor och mineralvatten att dricka till.

Sen är det kört!!! Jag tappar behärskningen och alla hämningar brister. Dessutom försvarar jag mig med att allt jag handlar hädanefter är så billigt och att det faktiskt behövs just 3 burkar majs för 20 kronor och 3 burkar krossade tomater för ENDAST 10 kronor! Jag handlar prismedvetet, tar bara det jag faktiskt har användning för och tänker att det faktiskt inte kostar så mycket. 2 flaskor schampoo för billiga 39.90 kan man ju inte motstå, inte heller 5 flaskor sköljmedel för bara en hundring. Det är ju sånt som går åt resonerar jag för mig själv där jag flänger runt och närmast hysteriskt proppar vagnen full med diverse storpack, billiga och helt nödvändiga saker.

När jag ändå har handlat för en summa som överstiger 300 kronor så är det lika bra att handla blöjor också eftersom man får RABATT! Det finns inga ord i min ordlista som känns så vällustiga att tänka på som REA och rabatt. Jag riktigt myser för mig själv när jag tänker på hur bra och billigt jag handlar.

Jag kommer då fram till kassan med min vagn som nu inte går att styra eftersom den är ganska lastad. Jag börjar lägga upp mina fynd på bandet, ler mot kassörskan och säger något trevligt eftersom jag är på mitt bästa humör. Det är innan katastrofen, innan det OTREVLIGA inträffar. Hur kan billigt bli så dyrt??? Jag har tydligen sovit mig igenom grundskolans alla mattelektioner för i min värld lägger man inte ihop alla summor. Jag köper tio saker för 19.90 men tycker ändå att jag "bara" handlat för 19.90. Katastrof.

Summan av mitt närmast vansinniga handlande blir dels
1 134 kronor, dels en plågsam insikt om att jag förmodligen är totalt naiv och dum i huvudet. Jag plockar ner varorna och funderar lite på hur jag ska bära mig åt i nästa fas. I mitt extasliknande tillstånd har jag glömt bort att jag bara har en cykel med mig. Den har förvisso en cykelkorg och en barnsadel, men jag är utrustad enligt standard med två armar och har 6 kassar. Jag inser det det omöjliga i situationen och att jag just lyckats med det omöjliga igen. Glömt bort mina begränsningar och att jag inte har någon karaktär.

Väl hemma är det som att vakna ur ett hypnotiskt tillstånd. Jag har fulla bordet med saker som jag faktiskt hade klarat mig utan. Egentligen tycker jag ju inte om tonfisk. Men det var ju så billigt.. Jag får lite ångest och lovar verkligen mig själv att jag inte ska handla ensam längre, jag kan inte motstå alla dessa skyltar med billigt. Sen är det som att börja på en chipspåse, har man väl börjat så kan man bara inte sluta. Usch! Undrar om man kan få följe på affären av en personlig assistent genom sin kommun på grund av REA-missbruk? Eller om man får beviljat hemsändning. Måste kolla upp det där.

Jag kan bara inte få in i huvudet att det kostar pengar även att handla billigt, att man på något sätt måste räkna IHOP alla dessa 9.90. Att det faktiskt blir hundralappar i slutändan. Jag behöver terapi. Kanske finns det halsband med små elchocker som kan kopplas ihop med det som inte står på handlingslappen, så att man får en stöt så fort man försöker ta något som är onödigt. Hmm, får utveckla det där...