Det fanns en tid jag gömde

mig inuti ett skal

Av obehag och rädsla

led jag alla kval

Inuti var lugnt och säkert

dunkelt och tryggt

Ingen skulle bryta ner

muren jag byggt 

Utanför fanns bara obehag

naken kal och väck

Kände som spändes det

tumskruvar av skräck

När jag nu minns tillbaka

på denna hemska tid

Borde jag väl gråta

och ångesten ta vid

Men så en dag jag kläcktes

det hårda livet van

Även om jag plågats

blev ankan till en svan