Vet inte vad som väcker mig

ur sömnen

trösterik

Kanske närheten av din kropp

månljusets klagolåt

till ett

inre skrik

För första gången ser jag dig

så avklädd

utan försvar

Bara månljuset som täcker dig

av dess vita ljuva skimmer

finns inget

längre kvar

Dina sidor skrivs av mina ögon

dag för dag

till år

Mitt hjärta läser för mina öron

om vad jag saknat

tills jag reser mig

går

glad

för att jag vaknat