Redan medlem?
Logga in
Tid som förflutit kommer inte igen men förföljer en i minnet... Det regnar på mig
Där du får mig att tappa greppet falla handlöst bakåt från din trygga axel slungas genom oändlighet
Dit du inte kan fånga min hand där det inte räcker till sekunderna bildar centimetrarna som fattas
Där jag kan känna dofterna av en svunnen tid blandas med asfalt och regn mot mina bara knän
Dit till platsen där jag plötsligt reser mig upp borstar av mig smutsen och går vidare
Fri vers
av
Ensamma mamman
Läst 334 gånger Utvald text Publicerad 2005-11-22 00:32
|
Nästa text
Föregående Ensamma mamman |