Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tid som förflutit kommer inte igen men förföljer en i minnet...




Det regnar på mig

 

Där du får mig att tappa greppet

falla handlöst bakåt

från din trygga axel

slungas genom oändlighet

 

Dit du inte kan fånga min hand

där det inte räcker till

sekunderna bildar centimetrarna

som fattas

 

Där jag kan känna dofterna

av en svunnen tid

blandas med asfalt och regn

mot mina bara knän

 

Dit till platsen där jag plötsligt

reser mig upp

borstar av mig smutsen

och går vidare




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 334 gånger
Utvald text
Publicerad 2005-11-22 00:32



Bookmark and Share


    Regina E
Fin dikt, speciellt inledningen "falla handlöst bakåt... Men "centimetrarna" ska det heta! (Kolla i SAOL.)
2005-11-23

  stannar kvar
jag tyckte mycket om den här. Jag gillar ditt språk, både versmått och ordval känns balanserade mot innehållet. Duktigt.
2005-11-22

  Nils Sondefors
Som "vanligt"; du skriver sådana dikter som jag aldrig får nog av att läsa!

Nisse

PS. "centimetrarna" låter inte riktigt bra, tycker jag! (Jag är väl medveten att man på sina håll har börjat slarva och börjat böja dessa "måtts- och tidsord" på ett fasansfullt sätt: Sekundrarna, minutrarna osv. Huh!) Bör väl vara "centimeterna" DS
2005-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman