Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vissa dagar tackar jag livet, andra förbannar jag det...




Jag skulle bara ställa öppna frågor...

 

Hur tänkte du när du knuffade mig baklänges

när jag höll en tre-veckors baby i famnen?

 

Hur kändes det när du slog så det domnade

när barnen stod bredvid i hallen?

 

Vad tänkte du på när du inte bevakade pojken

endast två år, på stranden?

 

Hur kommer det sig att barnet har ett märke

av cigarettglöd på sin panna?

 

Vad tänker du när du kör bil i 140 km/ timme

och barnen inte är fastspända?

 

Vad ville du prata om alla dessa gånger

telefonen ringt redan halv fyra?

 

Hur ska vi lösa problemet med allergin

när du glömmer ge rätt mat?

 

Vad fick dig att lägga spädbarnet på biltaket

och sätta dig i bilen och starta?

 

Hur kändes det när isen brast under mig

och barnet stod bredvid?

(eftersom du skrattade och fortsatte göra nya hål)

 

Men den enda öppna fråga

som formuleras när jag ser dig är:

 

Hur skulle du känna om jag dödade dig istället för att prata med dig?




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 254 gånger
Publicerad 2005-11-25 00:03



Bookmark and Share


  Dan Linder
Din starkaste, mörkaste och mest blodisande hittills. Jag känner och fryser. Ryser och myser. Vilken nerv. Du håller mig i ett järngrepp.
2005-11-25

  Charly
Ja jag håller med Anno. Ryser och käner hat! Kraftfull dikt som får en femma!
2005-11-25

  Smultris
*Ryser*

Väl skrivet om detta svåra..

Kramis...
2005-11-25

  mysanpysan
I feel you!
2005-11-25
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman