Vissa dagar tackar jag livet, andra förbannar jag det... Jag skulle bara ställa öppna frågor...
Hur tänkte du när du knuffade mig baklänges när jag höll en tre-veckors baby i famnen?
Hur kändes det när du slog så det domnade när barnen stod bredvid i hallen?
Vad tänkte du på när du inte bevakade pojken endast två år, på stranden?
Hur kommer det sig att barnet har ett märke av cigarettglöd på sin panna?
Vad tänker du när du kör bil i 140 km/ timme och barnen inte är fastspända?
Vad ville du prata om alla dessa gånger telefonen ringt redan halv fyra?
Hur ska vi lösa problemet med allergin när du glömmer ge rätt mat?
Vad fick dig att lägga spädbarnet på biltaket och sätta dig i bilen och starta?
Hur kändes det när isen brast under mig och barnet stod bredvid? (eftersom du skrattade och fortsatte göra nya hål)
Men den enda öppna fråga som formuleras när jag ser dig är:
Hur skulle du känna om jag dödade dig istället för att prata med dig?
Fri vers
av
Ensamma mamman
Läst 254 gånger Publicerad 2005-11-25 00:03
|
Nästa text
Föregående Ensamma mamman |