Om tonårskärleken då allt är på liv eller död....
Ska jag våga gå hela vägen
Kliver på bussen
Ser honom sitta där
Nästan längst bak i bussen
Han ser trött ut
Sitter lutad mot fönstret och blundar
Några steg till och jag är där
Ett steg till vågar jag
Jag går förbi säte efter säte
Snart är jag där
Snart kan jag sätta mig i sätet bakom honom
Känna doften av hans underbara hår
Snart kan jag se hans vackra nacke
Nästan röra vid den
Om det inte vore för alla andra på bussen
skulle jag gå fram till honom
Gå fram till honom och berätta vad jag känner
Om ingen annan fanns på bussen
vore det inte konstigt om jag gick fram till honom
Vi känner ju varandra,
Vi är ju vänner
Ett steg till, och ett till,
och så ett till
Plötsligt ser jag mina gamla klasskompisar
De ler mot mig och vinkar lite diskret
Jag vet att jag inte bara kan gå förbi dem
Om jag går förbi dem måste jag ha en anledning
Jag har en anledning
Han sitter ju där
Men jag kan inte gå förbi dem
Det vore för uppenbart
Ett steg till
Jag kan inte gå förbi
Jag stannar
Sätter mig efter halva vägen
Oförmögen att ta ett steg till
Ska jag någonsin våga?
Våga gå förbi
Våga gå hela vägen