Kliver upp
Bakar scones och gör varm choklad
för att slippa gå ut
Äter ensam
Och ser ut genom mitt köksfönster
på en värld där det snöar i oktober
Lyssnar på musik
och läser poesi
Känner mig bortglömd
Känner kylan pressa
mot kökets varma väggar
Hotar att tränga sig in

Går för att hämta en kudde
Men fastnar med näsan i en katt
Borrar ner mitt ansikte
i den mjuka pälsen
Andas in den varma doften
Lutar försiktigt mitt tunga huvud
mot den lilla magen
Ligger på samma sätt som katten
under natten legat på mig
Ligger så på katten som
trots att han hatar när jag gör det
ligger kvar

Rullar över på sidan
och omfamnar katten
Som ligger kvar
Trots att han nu skulle kunna gå
Tittar på mig
Blundar
Spinner

Flyttar mig närmare
Och möts av en tass mot min näsa
En tass som säger
”Jag tycker om dig –
håll dig på avstånd”
Känner tassen krama om näsan
Ser de halvt slutna kattögonen
Känner ett band
En samhörighet

Rullar över på rygg
Drar med mig katten
som tröttnar och springer iväg

Går iväg och följs snart av katten
Som kommer för att krama mig

Det är en hopplös morgon
fylld av en gnutta magi
En gnutta ren kärlek