dina vackra tomma ögon

i vår återvändsgränd
rullar stora svarta stenar 

rädslan nöter obevekligt
ner våra sånger 
och dina vackra tomma ögon 
svärtar min själ

men kanske vet du 
att jag älskade dig
mer än jag ville
mer än du tillät

och det barn som inte blev
ska gråta över vår brist

Fri vers av Rublev
Läst 1279 gånger och applåderad av 5 personer
Utvald text
Publicerad 2005-12-31 00:00

Skriv ut
Spara som PDF

Tove Meyer så insiktsfullt, eftertänksamt men smärtsamt om kärlek som aldrig fick virvla klart, eller kanske inte kunde....det gör ont. Tove 2009-02-24

arie en så vacker känsla i denna dikt sällsamt eftertänksamt väcks denna känsla till liv inom mig som att minnet söker med kärlek efter allt det som också kunde ha blivit men inte blev och det vackra i detta klingar ju den acceptans och kärlek som finns i denna saknad över det som inte blev utan att slå över till bitterhet eller cynism utan vördnad accpetans vackert sista stycket så ... oj ja "snyggt" kan man skriva säga så? under en sådan här dikt 2009-02-24

stella Mycket sorgesamt vackert! 2009-02-24

Marreb Kanske inte behöver mer kommentarer, men din dikt är så vacker i sin sorgsenhet att jag också måste få säga att jag tyckte om den. 2007-04-16

Luminus ...som att trilla ner för trappan till källaren och upptäcka att det finns fler källare under... till slut är botten nådd. Det vet man för det är då kroppen slår mot stengolvet och man inte kan hålla tillbaka gråten längre. Häftigt att få trilla med dig ner mot botten där det gör ont på riktigt. Det kändes! //Gita 2007-04-16

ej medlem längre väldigt bra skrivet, stark känsla, sorgligt ont 2007-04-16

Laijza Oj, den var fin. Fläktade till i mitt hår som en sommarvind... 2007-04-16

frozen_yoghurt Wow vilken stark text. Jisses vad bra den är! 2007-04-16

Moster Broman den här dikten tål att läsas mer än en gång må jag säga.. 2006-01-25

SerenitySearch Fy faaan vilken stark dikt... avskalad, kärnfull... utlämnande ärlig utan att säga varken ett ord för lite eller ett för mycket. 2006-01-17

Thirre Åh, vilken hjärtegripande dikt. Fantastiskt vacker och poetisk på ett oerhört berörande vis! 2006-01-17

Tove Meyer "men kanske vet du att jag älskade dig mer än jag ville och mer än du tillät" hel dikten är som en sorgesång. det gör ont men ack så vackert. 2006-01-10

Bodil Sandberg Otroligt poetiskt och starkt...dig ska jag läsa mer av...skriv min vän 2006-01-06

Pulsatilla Jag får en klump i halsen av dina ord! Så mycket smärta och sorg samlat i så få rader... Otroligt vackert! 2006-01-05

rebecca d rädslan nöter obevekligt ner våra sånger tyckte även om tillits sånger...men den kanske säger ännu mer. om att sakna det som inte blev...en tom saknad...barnet= det som aldrig föddes... 2006-01-02

karamellen Ännu en vacker dikt. Stark och vemodig. Upplever stor sorg när jag läser den. "Rädslan nöter obevekligt ner våra sånger" och "och det barn som inte blev ska gråta över vår brist" Speciellt de styckena talar till mig,tycker om orden.Sorgliga, men klarsynta. 2006-01-02

HQ Den är tung men vacker. Det är nu man ska säga något konstruktivt... men det är svårt när man inte vill att du ska ända på något* 2006-01-01

Sländan Jag fastnar redan för rubriken! Så vacker... Resten av texten är fulländad, tycker jag. Jag ser inga brister alls.. Dina texter stannar ofta kvar hos mig, och för det ger jag dig högsta betyg! 2005-12-31

Rachel Roth redan de första raderna drar mig in i texten, fastnar i bilden av återvändgränden och stenarna, och rädslan som nöter tilliten. Om drömmen som ej kunde förverkligas...du har skrivit en text som berör 2005-12-31

prinscess mycket stark text tycker om *men kanske vet du att jag älskade dig* mycket bra skriven du får högsta betyg av mig 2005-12-31

kärleksbarn men kanske vet du att jag älskade dig mer än jag ville och mer än du tillät underbart! 2005-12-31