Och jag som bara ville begrava mig

äta kakor och choklad

glass direkt ur förpackningen

med slev

Bara sitta i den stora mysiga soffan

insvept i min självömkan

med stora varma kramar

av mat

Och jag som känner varje gram

som en fiende med kniv

med vassa skärande hugg

mot självkänsla

Och jag som tänker att man kan

äta kakan och dumpa den sen

utan att fienden hinner

sticka mig

Men jag som ändå inser faran

och låter det stanna

vid en flyktig dröm

Och jag som blir rökfull på balkongen

till tonerna av ensamhet

och mina själviska tårar

blandas med minnen och tobak