Nivåernas växlande i det tysta
Bland vita blomblad

Hur du möter mig
med prästkragar i håret
Förföriskt svårtillgänglig
och öppen, utslagen
Du möter mig som vinden
som vågorna
Det som sköljer över, sköljer bort
Blommar
och fläktar

Tiden som världens själ
Föränderlig och olik
Det är olikheter som gör skillnad
Du lärde mig att likhet
är motsatsordet till livet
Det är skillnaderna som är
förloppen

Du kommer ner till mig
och vattnar mig i livets vatten
Jag följer din väg dit ingen annan ser
och jag går genom elden utan att känna hettan
Jag går med dig
och skyddas
av prästkragen i mitt bröst

Det gräs som aldrig vissnar
och vattnets porlande strävan
Du ger
och sjunger för mig
om fiskebåten till havs
som hittar till sin hamn
Till mittpunktens mitt

Du vaggar mig in till stranden
som ett barn
som får börja om
i fostervattnets hållande värme
Mina rötter suger i sig näringen
från moder jord

Håll mig
som du håller dina prästkragar