ett regnigt stockholm
och en svart säsong
skiljer mig från dig
och alla våra outgrundliga drömmar

jag önskar så intensivt
att jag glömmer bort att agera
i en tid då aktion är det enda som talar
det enda som talar
är det som inte är ord
det spelar aldrig någon roll vad jag säger
du finns inte här och lyssnar

jag har tappat mina lösa trådar
gett mig själv till nattens förtvivlan
och sett månen i vitögat
utan att kunna framkalla ett sanningens ögonblick
jag är frånvarande
som du och dina mirakel

ett regnigt stockholm
och det är bara en ursäkt
för att inte söka upp dig
och be dig hålla om

jag är så rädd att du ska svara fel
att jag inte längre finns i dina drömmar
och att vi gick förlorade
samtidigt