ett sovande barn
i en bädd av svart siden
med svettpärlor i pannan
och djupa grottor i själen
någonstans började ett liv förfalla
och repriserna förträngas

vadandes i vatten
en sen septemberkväll
med Mälarens djup i sikte
hittade jag mig själv
och tusen frågor till

under den spegelblanka ytan
väntade ett fördärv
jag inte var redo för
en drunkningsolycka
som aldrig blev utförd
beslutet hängde i luften
men jag lät det falla

jag var ett sovande barn
som vaknade av att luften fyllde mina lungor
och där började något brista
för att kunna läkas