Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Risken finns (Ett brev till ingen särskild)

Jag har börjat tänka på spanska. Det var aldrig meningen, det är bara en sån krävande kurs att jag håller på att bli loco, och allt jag vill göra är att lägga mig i sängen och hago punto tills min camisa verde är finito.

Jag kom över honom till slut. Han med de mörka ögonen.
Han kan också prata spanska. Jag tror han pluggade det i Spanien. Det vill jag också göra. Inte för att han gjorde det, utanför att jag vill uppleva något nytt, istället för all denna is och snabbmakaroner.

Jag försöker verkligen våga göra bort mig musikaliskt, men det är lika tillintetgörande varje gång.
"Du kanske kan spela bas?"
"Kan du inte spela piano?"
NEJ jag kan inte, svarar jag och håller micken med svettig hand och känner mig som en stor dum stoppkloss. När alla är briljanta och man själv bara kan vara briljant med micken i hand, då blir man lätt en stoppkloss.
Det passar mig verkligen inte att vara den som stoppar upp kreativiteten.

Man kommer till en viss gräns, förstår du. Man förnedrar sig och smutsar ner sin stolthet och krälar och grinar och snorar och tigger och ber, och så en dag inser man:
HAN BRYR SIG INTE OM MIG.
Varför ska jag stå här med smutsiga knän och handflator och hata mig själv när det inte ens berör honom?
Så jag kom över honom. Han med bruna ögon som habla castellano.

Jag har angoraludd fulla näsan. Utanpå, inuti... Och än är ena ärmen och halva kroppen kvar att sticka. Det är ett så mjukt och fint garn, men det fastnar överallt. Inklusive näsan.
Näsan med två piercingar, varav den ena inte läkt. På fredag är det elva veckor sen jag gjorde den, och den har stått ut med både smällar, fastkrokningar och tokförkylningar, så jag antar att det är det det beror på.
Likväl: störande.

Han smsade mig för en vecka sen, mitt i natten. Han var sugen. På mig. Med ett leende skrev jag: Jag vill inte ha dig längre.
Dagen efter försökte han hamna ovanpå igen, så jag upprepade mig:
Jag bryr mig inte.
Det kändes skönt att äntligen hålla kopplet, men jag fasar inför sommaren.
För jag vet att det var dåligt för mig, att jag ställde till det för mig, att jag bara fick när jag slutat ge och inte ens då fick jag hela handen, bara långfingrar.
Jag kommer bita mig i kinden när han går förbi, för risken finns.
Även om jag vet allt det där.
Risken finns.
För han har så bruna ögon. Es muy guapo y yo soy débil.




Fri vers av kärleksbarn
Läst 417 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-16 18:56



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

kärleksbarn
kärleksbarn