utformade efter bästa förmåga
dansar våra jag på linor i skymningen
på tå
för att nå
olyckan överrumplar
men har inte förvånat på länge
det är år sedan jag häpnade
över olyckans brutalitet

vi smeker morrhåren känslokallt
bakåtsträvande i tidens nyanser
vaggar jag dig motsols
med pistolmynningen nära till hands
nära till döden
med ett avtryck
lämnar jag min plats
för någon annan
med bättre sikt

någon annan med intakta steg
och ballerinatakter i blodet
för jag har så svårt att nå
trots att jag kan stå
på tå

färgerna dansar igen