Den pilen du lyfte ur kogret

och la i din båge

den du avfyrade mot mig

i all din vrede

den visste var den tog

och jag föll

du skrattade rått

men du

jag kommer alltid

alltid

att ta mig upp igen

När jag står på en klippa i havet

låter vinden röra min kind

vågornas vatten frysa

till ett skal på min kropp

då är jag orubblig

och du

jag kommer aldrig

aldrig

låta dig närma dig igen