Blåmärkena finns inte, du ser fel
Klockarna tickar och jag minns när jag var hel
Jag ler och du måste tro mina ord
Det är inte så vackert som det ser ut, snart är jag jord

Och blåbären mormor bjöd på smakar fortfarande sött
säger att av lite hull har ingen dött
De äldre klokare damerna använder socker till bär
De tänker inte på platta magar och lite fett här och där
Jag sminkar mig bra igen när tomheten tar över
och spelar in pengar i spader och klöver

Svärtan syns inte så väl under skikten av årens tysta lagar
Håller mig samman genom att bryta av mina naglar
Jag gömmer allt under vattenfast mascara
säger nej nej det är ingen fara
och under vattentätt cerat
är jag vilsen och desperat