Tung som sten vilar törnekronan på min hjässa
varje steg är tungt som bly
varje tanke är suddig som regn mot rutan
tomheten skriker ut sin lov

Min ledstjärnas ljus har slocknat
det underbara ljuset som lockade min själ
att dansa på himlavalvet i månens sken
som visade mig vägen när allt kändes tung

Nu ekar det ihåligt och tomt
Nu är det mörk utanför mitt fönster
Tårar rinner på insidan de kan inte se vägen ut

Kan jag förstå?
Kan du förstå?
På villovägar går jag bland snår och törne

Kommer du åter?
Tänder du då en strimma av ljus
I min tomma boning
Förståelsens och kärlekens ljus