Tiden hade stannat

Stod alldeles still

Men egentligen var det bara jag

Jag som satt still

Förstelnad

Uppkrupen i en fåtölj som luktade kattpiss

Saker och ting rörde sig

Runt omkring mig rörde sig saker

Men i rummet var allting stilla

Och en märklig känsla

av närvaro och frånvaro

Livet kändes tungt

Hade tappat all sin mening

Allt stod still

Så otroligt jävla still

Tiden hade frusit

Ingen gjorde någonting

Alla satt tillsammans

Fikade för att göra något

Folk kom och gick

Alla var där

Utom hon

Hon var inte där

Men alla andra var där

Men ingen sa något

Ingen gjorde något

Inte ens hunden gjorde något

Han morrade och gick

La sig för att sörja

Och jag gick

Till rummet med stereon

Rummet med fåtöljen

Satt där ensam

Hela eftermiddagen satt jag där

Lyssnade på låten

Samma låt om och om igen

Hela dagen

Satt där alldeles alldeles stilla

Kände luften ta form runt omkring mig

Kände hur allt bara var som det var

Att ingenting fanns att säga

Ingenting fanns att ta på

Hade inga känslor

Var bara stilla

för att inte rämna och falla samman

Satt där uppkrupen

och lyssnade på låten

Om och om igen

Kunde inte sjunga

men inom mig skrek orden

Sprängde mitt hjärtas barrikader

Lät känslorna komma över mig

men lät dem inte överkomma mig

Höll mig samman

Satt där alldeles stilla

så stilla som inget någonsin varit

Och föll

In i låten

Lämnade över min själ i den

lät den vila där

Tills den var redo att gå vidare

Men det jag minns är att allt stod still

Så still som inget någonsin stått