Hösten överrumplade mig nyss
och jag finner mig själv på väg tillbaka.
Sommaren har lämnat men jag undrar om den alls var här.


Du finns fortfarande kvar här
men jag finner inte riktigt mig själv.
Fingrarna känner inte dansen och jag minns inte när
jag besökte berget senast.
Stämman andas tysthet och rytmen i hjärtat trummar falskt.

Jag funderar på om hösten kan trotsa livet ännu en gång.
Om den kan hjälpa mig att finna vägen tillbaka.
Ljuslågorna syns nu när mörkret lägger sig till vila
och en önskan vaknar.
En önskan om dig, en önskan om fingrars dans åter igen.

Du finns fortfarande kvar men var lämnade du mig.
Jag önskar att du hade lämnat poesin tillsammans med sommaren.
Sommaren som jag inte vet om den kom.
Men jag känner att du fortfarande finns kvar.
Finns jag...