Det måste vara du.
Det känns med ens så starkt att det måste vara du.
Du, bara du kan ge mitt hjärta Syrener i regn.

Föll tillbaka men den här gången föll jag hårt för jag föll utan dig att ta emot mig.
Sökt kärleken i så mångas ögon att jag glömde att den bara finns i dina.
Förnekade mig själv, förlöjligade mig själv för utan dig kände jag mig som ett ingenting i en värld full av tysta lögner.

Du bad mig söka dig när jag gick vilse, men jag visste inte hur.
Du bad mig finna dig, men jag kunde inte ens finna mig själv.
Så många tecken jag har fått men inte kunnat tyda,
så många tårar jag har druckit i min förtvivlan över att ens existera.

Idag fann jag dig igen hjärtat. Äntligen föll jag med en känsla av dig att ta emot mig.
Precis som du sa så fann jag bland orden för i vår värld har tystnaden aldrig varit avgörande. I vår förälskelse har tystnaden kantasts med musik, med blommor och med suckar av kärlek. I vår värld älskade...i vår kärlek.