Aldrig var du väl vackrare än då.
Då när dina andetag andades med mina
och dina ord skrev historia på min kropp, osynligt.

Aldrig var du väl mig mer nära än då.
Då när jag kunde läsa din kärlek
skriven i imman på mina fönster och solen aldrig lyckades gå ner.

Aldrig var du väl mer galen än då.
Då när du trädde pärlhalsband från horisont till horisont,
korsande mitt berg av kamp.

Aldrig var du väl mig mer kär än då.
Då när du trotsade livet för att försöka ge mig poesin tillbaka.
Då när jag insåg att jag älskar dig.