Kanske verkar det annorlunda
men jag är fortfarande "hon"
Hon som sjunger vid berget
och längtar lyktan på andra sidan horisonten.

Vet egentligen inte när färden ändrade riktning.
Vet inte när sången dog tyst
och pianot började att spela falskt.
Men jag är fortfarande "hon"

Kanske var det sommaren som aldrig kom.
Eller var det avsaknaden av snö på min trapp.
Kanske blev alla måsten för mycket, så att
själen gick till vila för att vakna i rätt tid.

Är tiden nu, då jag kan få finna min röst igen,
hitta tillbaka till det som var då
och tillbaka till det som var "hon"
Dryckenskapens galenskap, ta mig.

Ta mig och låt mig falla hela vägen.