Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Månen hör inte mina tårar

Månen hör inte mina skrik.


Då var jag aldrig rädd för att dö.
Men jag var alltid dödligt rädd för att förlora dig.
Broarna rasade alltid samman halvvägs
och ditt leende slocknade tillsammans med lyktan jag bar.

Där, halvvägs så trampade döden i min väg tillbaka
och någonstans under månen som aldrig hörde mig
så förlorade jag gnistan.
Lusten att söka dog i fåror på min kind
där regnet så länge hade lekt tafatt med dig.

Kunde inte längre le i mörkret.
Var det dimman som tog dig den natten
eller vågade du aldrig trotsa stormen.
Under ytan av livet så har jag darrat av köld sedan den dagen.
Och månen hör aldrig mina skrik.

Jag planterade ett frö och du vattnade så varsamt.
I gullregn när mörkret lade sig till vila.
Du fick se in i djupet av mitt jag.
Ner på botten där ingen har överlevt.
Du fick se den själ som endast månen hade sett.

Men månen hör inte mina tårar
och du min älskade försvann i dimman.
Glasen fylls på med ångesten och rädslan
för döden infann sig den natten.
Natten då månen slutade lyssna på min sång.

 




Fri vers av Suzy med punkterna
Läst 771 gånger och applåderad av 31 personer
Publicerad 2011-10-19 20:51



Bookmark and Share


    ej medlem längre
jag förstår suss att du har din eller haft din golgatavandring--du berör som få--

vänskapskramar/matte
2011-10-31

    Klarsynt
Mycket vacker text, sorgen, berörande och bra formulerad. Att tappa någon oavsett orsak skapar alltid hål i en, på många olika sätt, och sorgen kan finnas kvar resten av livet.
Vackert! :)
/J
2011-10-30

  issac.a.m
Underbart...
2011-10-29

  Rise Little One
"Var det dimman som tog dig den natten
eller vågade du aldrig trotsa stormen.
Under ytan av livet så har jag darrat av köld sedan den dagen.
Och månen hör aldrig mina skrik."

Underbar beskrivning....
2011-10-26

  sangel
Om något kan vara vemodigt sinnligt ödesmättat, samtidigt, så är det just så den känns att läsa.
2011-10-26

    RosaLi
Fantastisk text,vackert <3
2011-10-26

  Samuel E. Rajeus VIP
Så vackert!
Många applåder.
2011-10-21

  Samuel E. Rajeus VIP
Så vackert!
Många applåder.
2011-10-21

  frantic VIP
gillar din dikt..
orden som vägs
så bra..
mot dramatiken
den stillastående dramatiken..
i din text

applåder!
2011-10-20

  LenaJohansson VIP
gripande..mkt bra
2011-10-20

  Anna*
En riktig mörkernatt ... I och mellan alla rader finns tragik ...
2011-10-20

    Juli Gerdner
Ritkigt djupt och vackert.
Gripande, målande.
2011-10-20

  Lars Hedlin
En inomboendes känsla som berör på djupet!
2011-10-19

    Ann JM
Jättefint!
2011-10-19

  peter markurth
Sött.bra
2011-10-19

  Gisela Nordell
mycket fin titel och konceptet,
men jag hänger inte med känslomässigt
även om jag förstår sorgen och kan jag känna
den bottenlösa förtvivlan i dessa rader
2011-10-19

  Lethe
Så underbart vackert och sorgset!
2011-10-19

  Seglaren
Jag ser ett ställe där det är ljusare:
"Jag planterade ett frö och du vattnade så varsamt.
I gullregn när mörkret lade sig till vila."
Men i övrigt är det mörker i dikten.
Den här ska läsas flera gånger.
Bra!
2011-10-19

  Eva Langrath VIP
Sorg klädd med dina som alltid vackra ord.
2011-10-19

    ej medlem längre
Vackert, mitt i all smärta, och inlevelsefullt
2011-10-19

  Larz Gustafsson VIP
Gud ser. Gud hör. Gud vet.
2011-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Suzy med punkterna
Suzy med punkterna