Världen liksom krympte och med det
blev regnet näst intill osynligt.
Tonerna hördes inte längre
och sökandet blev mig oöverstigligt.

Dryckerna blev beskare
och kyssar famlade tomt i mörkret.
Jag slogs inte längre för mitt liv
för vad hade livet blivit i all litenhet.

Fann mig själv i ett främmande land
med en främmande ring runt mitt finger.
Så tung av ångest att dansen dog ut
och drömmar blev svarta.

Under den långa kalla sommaren
så gömde jag bokstäver i regndroppar.
Jag tvättade min själ men vaknade
alltid smutsig igen efter svarta drömmar.

En skymt av livet kom tillbaka och
likt ett feberlikt barn sprang jag ut.
I frosten som jag värmde med barfota fötter
letade jag gömda bokstäver som regnet hade gömt.

Än har jag inte hela alfabetet men med dig
så kommer önskan om livet tillbaka.
Dansa över tangenterna tillsammans med mig.
Ge mig orden av kärlek igen, på nytt, på vita papper.