Vi ligger med kudden över huvudet

Skriker ner i madrassen

Hittar en ände i trasslet som kallas vårt liv

Börjar på egen hand försöka nysta upp det

Reda ut allt

Skär oss i armarna

För att dämpar ångesten

Den ångest ingen ser

För vi är ju så duktiga

Kan väl försöka peppa varandra

Och de som inte är duktiga

Är de utåtagerande ADHD-barnen

De som ännu inte diagnostiserats

Men tänk om det inte är ADHD

Eller vad ni väljer att kalla det

Tänk om det bara är ett rop på hjälp

Ett försök att bli sedd

När rakbladen inte längre hjälper

När vi inte längre kan skrika oss till söms

För att sömnlösheten tagit över

När vi bitit samman våra käkar

så hårt att de börjat krampa

Och vi skaffat bettskena

För att kunna fortsätta bita ihop

När vi brutit ner oss själva

Börjat ge oss på varandra

För att upprätthålla vår självbild

Vår status

När vi ligger vakna om natten

Försöker intala oss att vi älskar oss själva

Trots att vi inte tror på det

Tänk om det bara är ett försök att bli sedd

För det fungerar ju för killarna

De får ingen hjälp

Men de blir åtminstone förstådda

Slipper allt extra ansvar

Slipper peppa varandra

Behöver inte vara bollplank för andras skitiga liv

De har det ju jobbigt hemma

Så vi duktiga flickor kanske kan strunta i det

Försöka stötta killarna lite istället

Hjälpa dem

Så kanske allt blir bättre

Lite lättare

För alla

Utom för de duktiga flickorna