Mina dagar sjunker ner i dina vatten
och jag låter dem bero.
Vad kan väl jag göra med en dag som inget betyder.
När kvällarna kommer så dyker jag ner
och försöker finna meningen i dina ord på botten.

Letar gråzon som om den skulle kunna ge mig regnbågen.
Andas din luft för att orka leva ett ögonblick till.
Men dagen som sjönk är livets timvisare
och jag, precis som du förstår att botten en dag ska sluta skriva.

Jag vet inte längre om det är regn eller tårar som dränker mig sakta.
Jag låter det bero och låter tiden och döden leka tafatt en stund till.
Du är överallt och du ger mig ännu ett hjärtslag,
med ord på din botten så full av något bara jag känner till.

Det stramar och djävlarna slår mig blodig
när rösten vill sjunga dig ditt Lullaby.
Fingrarna vill inte längre dansa trots att de saknar så.
Jag låter dagarna sjunka ner i dina vatten och jag låter livet bero.