Var det i en dröm.
Var det på öppet hav.
Var det i ett ögonblick av kärlek?
Visst har jag blickat mot månen
och försökt kyssa dess sken.
Så många nätter när husväggarna varit min största vän.
Visst har jag gråtit tillsammans med regnet
och sökt min väg genom solen mot regnbågen.
Så många regndroppar som förvillat min väg hem.

Jag minns inte hur och var jag hörde dina hjärtslag första gången,
men de slår så hårt i mitt bröst, och det är så jag vet att du är mig nära.

I dig fann jag, redan innan vi delat en endaste punkt, en endaste suck av kärlek.
I dig fann jag allt det jag fick veta av sagor, att jag skulle finna.

Så varför kan jag inte länngre skriva dig min kärlek.
Har fingrarnas tango dött och rösten drunknat i regnet.
Har jag fastnat i det sista kapitlet på vägen till dig.
Eller har jag redan mött dig och skrivit slutet.