Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Där i bränningarna slits jag.. och du är inte längre med mig.



Som vågorna slår i en höststorm

 

Det var som du höll dina händer

höll om hela mig

hur du tog om min haka

vände upp mitt ansikte för att kyssa mig

och jag smälte

av din beröring och dina ögon

som lyste

 

[Jag brukade vara lite svår

böjde mig undan din hetta

tillät inte alltid mig själv att falla]

 

Dina mjuka kinder

och min hårda yta

jag som inte alltid var så lätt

du som alltid var så mjuk

 

[Jag brukade stänga in mig

inte låta dig komma nära]

 

Det var hur din rygg såg ut

skakade lite

något i mig som brast

när jag förstod

 

[Och jag kunde inte bättra mig

inte ens när jag såg dig gråta]

 

När dina mjuka kinder kramade

och dina händer smekte kinder

som ville bli smekta

kände jag hur allt föll på plats

 

[Jag hade förstört det vi en gång hade

utan att förstå hur det kunde hända

och du var inte längre min] 

 

Det var hur du höll om mig

och jag smalt

av dina blickar

 

men det var då

 

 

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 251 gånger
Publicerad 2006-02-11 21:48



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
Vilken vacker kärleksdikt...den ska jag spara som bokmärke
2006-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman