Där i bränningarna slits jag.. och du är inte längre med mig.
Som vågorna slår i en höststorm
Det var som du höll dina händer höll om hela mig hur du tog om min haka vände upp mitt ansikte för att kyssa mig och jag smälte av din beröring och dina ögon som lyste
[Jag brukade vara lite svår böjde mig undan din hetta tillät inte alltid mig själv att falla]
Dina mjuka kinder och min hårda yta jag som inte alltid var så lätt du som alltid var så mjuk
[Jag brukade stänga in mig inte låta dig komma nära]
Det var hur din rygg såg ut skakade lite något i mig som brast när jag förstod
[Och jag kunde inte bättra mig inte ens när jag såg dig gråta]
När dina mjuka kinder kramade och dina händer smekte kinder som ville bli smekta kände jag hur allt föll på plats
[Jag hade förstört det vi en gång hade utan att förstå hur det kunde hända och du var inte längre min]
Det var hur du höll om mig och jag smalt av dina blickar
men det var då
Fri vers
av
Ensamma mamman
Läst 251 gånger Publicerad 2006-02-11 21:48
|
Nästa text
Föregående Ensamma mamman |