Så full av skrattstänk

alldeles nerlusad av bus

en hemvävd linneduk

och kaffekoppen med en spricka

Ja det är din älskade Gröna Anna

lika kärt hållen

som alla de barnbarn du lett

med din trygga hand

Så tronar den nu i mitt eget skåp

med doft av skrattstänk och bus

och känslan

av åratals doppade skorpor

Och som hjärtat tyngdes

när din Gröna Anna ställdes bort

hur tomheten

fyllde den till brädden

Hur du fördes fram till slutet

av den grusade gångstigen

för att vila

under sjungande björkar

och där står jag ibland

liksom ledd av ditt mjuka väsen

minnet

av en barndom

känslan av ett hav av möjligheter

en visdom utan ord