Få inga tårar att falla.
Lova inte imorgon.
Ge mig nu, och le med mig under ...

Skulle du känna mig om du såg mig nu?
Utstrålar jag samma kaos som är jag,
eller ser du fortfarande att jag kom till för din skull?
Låt oss lägga punkterna under kudden i natt.

Livet leker snö och syrén med mig
och vinden blåser mig omkull.
Skrapade knän blir blekta ärr
men i solen är det, det enda som lyser.

Älskar hon dig?
Förstår hon dig och ser dig?
Får du vara du och ingenting?
Låter hon dig blicka mot skyn och önska?

I en evighet har jag inget hellre önskat
än att skriva dig den slutgiltiga poesin.
Men hur ska slutet kunna komma när början
är en punkt som aldrig blev.

I tiden mellan alla punkter, alla suckar och ord om kärlek
så har galenskapen tagit mig många gånger om.
Försökt sälla mig till mer galna för att känna någon form av acceptans.
Försökt låsa dörren, hitta någon som håller mig om natten.

Men hjärtat...hur kan själen få ro när den lever och andas någon annanstans än här? 
Visst är mitt alfabet snurrigt,  ja precis som jag är...
och jag som så lätt blir åksjuk utan kontroll.

Jag bytte kontinent för att kunna blicka ut över samma vatten.
Jag funderade till och med på att byta namn.
Tänkte i ett svagt ögonblick att lämna allt
för att återfödas i en ny bok, i ett nytt öde.

Ikväll tänker jag inte poesi.
Kanske gör jag det aldrig egentligen, men just nu mer än ingenting.
Regnet dränker imorgon.
Bara du kan regna så där vackert över mig.

Jag trodde att jag hade funnit dig,
men årstider senare vet jag 
att det bara var en hägring.
Jag är stormen och regn,
men han som borde vara du målar ingen regnbåge.

Men hjärtat, du vet ju iallafall.
Du är min spegel även om den inte alltid är vacker.
Skönheten sägs bo inom men då har jag nog aldrig ägt den.
Men jag är en djävul, en hondjävul med kraften att döda ögon.

Utan ögon kan han aldrig se min själ.
Inte alla har förmågan att läsa punkter så som du gör.
Ljuset kommer snart min älskade och då ska jag regna under min kudde.
Men just i natt, just nu faller bara hjärtats ord.

Kanske kommer jag aldrig hitta slutet?
Kanske kommer aldrig hjärtat få fritt spelrum?
Kanske delar vi bara ord...och suckar under månen,
men ändå så är du kärleken för mig,
andetagen i min själ och alla mina punkter.