Hon stirrar sig blind på securitashänder
när staminan sitter i knävecken
Och röker för mycket i ledsamma barer
där lockarna raknar och plånboken skriker
Drömmer om dagen i rosa stilett
och andas absint varje kväll
Med män som alltid stod i skuggan av pappa
och med munnarna fulla av ekande löften
betalar de

För vem kan bedöma vad livet går ut på
när klockan passerat rosenrött
Och tindrande skrattgrop
blivit inbunden medelålder
Med nikotin i fíngertopparna
smeker hon färgen av livet
Utan att trånande blicka tillbaka.