Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi som alltid hade solen i våra händer när det regnade in genom taket

 

Har du tänkt på en sak

det är sällan så enkelt

 

men jag tänker rakt ut i luften utan att märka

att jag inte längre har någon

som kan höra

 

och alla små sekvenser är så nära

fast de inte längre existerar annat än inspelade

långt i mitt inre

 

för jag blundar och vaggar

 

och du är här

jag ger dig alla dagarna tillbaka

som jag tog

 

[och Pettersons getter

som jagade dig

genom hagen]

 

jag ger dig alltid små stunder

av stillhet

närhet

och kärlek

 

[och jeansen

som geten tuggade på]

 

men du är inte här

 

du är lika nära

som alla sekvenserna

i mitt minne

 

men jag blundar

och vaggar

 

och ger dig alltid tillbaka

alla stunder

av kärlek jag tog

 

 

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 315 gånger
Publicerad 2006-05-16 13:58



Bookmark and Share


  Propella
Sådärja. Nu gör du det igen; lindar mig runt ditt skrivarfinger. Detta är... jag det är. Det känns i magen och i hjärtat och i huvudet.
2006-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman