Samma ljuva kastanjevinjetter
samma skimrande guldgula fasader.
Över radhus på 60-tals slätter
ibland rullgrus och blomsterbarnsparader.

Samma dagar av sockervaddsklister
där kostymer och kramper försvunnit.
Ibland rosor och tonårsmopedister
jag jagat och fångat vad jag hunnit.

Över gräset och in i kopparlunden
finns en reva i väven av en tid.
Till vilken jag kom förevigt att bli bunden
och i slutet vill jag somna just därvid.