Förlåt att jag inte grät
när dina ungar brann
Likt halmbockar till jul.
Att jag inte tröstade i hettan
när dina ögon kokade och kläcktes,
sprack och rann
likt äggvita längst höga kindben.

Antar att jag kom av mig en stund
och att trädkronornas blad
som krusades så vackert i värmen
på något sätt var viktigare då.