Natten ger mig trygghet
när världen sover vågar jag vakna

I skuggorna jag vandrar
andas i samma takt som luften

Känslan av ensamheten får mig att känna tryggheten
den ror mig likt lugna vatten nära anden

I mörka haven kan jag sjunga
med viskande röst berättar jag om frustrationen
om att leva i skuggornas dal
den enda värld som ger mig valet att få vara jag

När morgon dagen nalkas så gror rädslan åter igen
likt en mussla drar jag mig åter in i mig själv
drömmen omfamnar mig
likt ett rädd litet barn lägger jag mitt liv i dess händer
i hopp om att aldrig behöva vakna igen