Livet rasade utan för
allt gick i gråa toner
skrämde mitt inre jag
ensamheten byggde tornet
som byggde murar om varann

En ensam kvinna satt där i mörkret
blicken fäst vid det svaga ljus
i färger som datorn skapade
ett mörker utav sorg

I fönstrets spegel ser jag gestalten
den ihop sjukna kvinnan i sorg
just då insåg min tanke att flickebarnet
med den trasiga själen att det var jag

Då lös gröna färger i vackra nyanser ur skärmen
en ljuvlig fågel med vacker röst
håll mig fången tog till orda i texten fanns där tröst
att någon såg mig den gröna fracken
en fjäder smekte min kind så kärt

Du kom ur mörkret gav mig kärlek
lindade trösten om min hals
dina ord värmde upp isen som runt mitt hjärta vävt
du gav mig livet jag håller kärt