Att känna ensamhet mitt bland vänner

deras dörrar står alltid på glänt

men tyngden av sorg får mig att stanna

min egen dörr förblir stängd

Att höra vännens positiva ord

kom till oss 

hoppa ombord

känna viljan

samtidigt som tankarna virvlar

nej nej nej

Är det vår eget fel när vi drunknar

en bit varje dag

det är vårt eget fel att det ekar

när orken tryter man känner sig lam

Då är det vännerna man saknar

Har vi en vän under samma tak

ge den hjälpande hande

låt ingen drunkna i sitt eget hat

ta dig tid att finnas 

dag för dag snart  finns ingen livboj kvar

då ligger  sjön blank så stilla

då finns inger ånger kvar