Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hör du mig ännu

När jag inte längre kunde tro på mig själv vände jag mig mot stjärnorna.
När inte stjärnorna kunde hela mig föll jag i ner till en mörk plats.
Här känns det ganska tryggt. Här känns det ungefär som då.
Här känns det igen.

 

Hjärtat, hör du ännu mina ord?
Känner du dem som om jag satt alldeles nära och viskade dem bakom din rygg när du sover?


Det är med dina suckar som ännu lever i mina lungor som jag ännu andas.
Det är med mörkret i dina ögon jag fortfarande kan se.
Det är med din sömn jag vaggar mig till ro några ögonblick varje natt.
Det är med minnet av dina händer jag känner att jag fortfarande älskar.

Sekunder blir till minuter, till timmar och dagar.
Lyktan lyser svagt men dörren står öppen och böckerna med ett annat slut skrivs inom.
Hjärtat hur ska jag kunna sluta vänta,
hur ska jag kunna skriva slutet annorlunda än med hjärtats ord?

Utan ett ord och med nedböjt huvud lämnade du mig.
Utan ett ord och med nedböjt huvud lever jag nu.
Slutet jag skrivit om så många gånger.
Slutet på en bok som slutade känna.
Hör du mig ännu...där inom där jag byggde mitt bo.

 




Fri vers av Suzy med punkterna
Läst 457 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2016-03-26 20:09



Bookmark and Share


  Eva Langrath VIP
Vackert om sorgen
2016-03-27

  Nils-Robert
sorgset men så bra. En fängslande text.
2016-03-26

  Ingela Svenson VIP
Smäktande vackert!
2016-03-26
  > Nästa text
< Föregående

Suzy med punkterna
Suzy med punkterna