Kanske var det inte nätterna som var kalla

utan fruktan för gryning

som kröp vid min skuldra

dina andetag som frostade stjärnorna

och alla små ord

vi uteslöt

[klamrade in som tankar

i en liten bubbla]

Jag förstod aldrig hur jag skulle styra

när båten inte hade åror

och händerna

inte räckte ända ner i vattnet

men kanske var det aldrig mitt val

utan bara ödet

för nätterna slutade alltid i gryning

och du som andades

fortfarande rimfrost i mitt hår

och det jag saknade

blev små uteslutna ord

[klamrade som tankar

i en såpbubbla]