jag är rädd

att jag ska skrämmas

med min rädsla

att stillheten som ryms

i ett slutet ögonlock

bara står för instängda tårar

förnekelse

och undanflykt

att under min hud

ligger inkapslade rivsår

och gnager

år som runnit förbi

utan att försvinna

jag är den där lilla flickan

som håller sig själv i handen

säger högt

jag är stor jag är stor

och jag vågar

men bakom står skuggan och sanningen

och skrattar

tills hon kryper ihop

i fosterställning

slutna ögon hår i munnen

armarna om benen

plågad plågad

vaggar

tills sömnen stryker henne på kinden

stilla stilla

ryms den bakom ett slutet ögonlock

men gömmer instängda tårar