det blir inga fler barn

jag fick så många ni förstå

ruvar mina ägg en månad ändå

tills jag mensen måste få

en röd tråd rinner som ur ett garn

sitter här i mörkret och tänker

närmar mig pausen mitt i

skriver ringlande poesi

funder hur det skall bli

ser hur blodet ut ur mig ännu stänker

börjar längta till eländet tar slut

känner det kan få räcka nån gång

har både skrivit prosa och sång

om hur det är att gå i röd kalsong

snart kommer rödaveckan ebbaut

jag ska bli en tant så elegant

aldrig köpa mensskydd mer

lägga pengarna på annat jag ser

som gör att jag stort mot världen ler

och min röda kalsong sätta i pant