Ena minuten är livet totalt underbart!!
Det ÄR älskvärt att leva,
att finnas till är skönt,
ja till och med att andas är gudomligt.

Nästa minut är allt nattsvar och mörkt,
totalt kaos råder,
då skriker hjärtat ut sin ångest,
tårarna bränner hett mot kinderna
och de oförlösta skriken ekar i huvudet.

Då är jag SÅ

Trött på livet
Trött på mig själv
Trött på nätternas tomma eko
Trött på dagarnas jagande efter svar

När ska jag någonsin förstå vem jag är & vad jag gör här?