I mitt rökfyllda rum

där jag vaknar

ligger du fortfarande kvar

och armarna

lindade runt benen

som ett foster som bara väntar

på tid

att födas

att leva

Men du rann av mig inatt

som snöblandat regn över skuldrorna

och jag rös

för ditt frostflingade ansiktsuttryck

när du förstod

att du runnit mellan mina fingrar

för sista gången

[du skulle bara veta vem jag varit

innan frosten föddes

som helveteseldar i mitt bröst]

har du aldrig märkt att isen brunnit

inne i mitt bröst

att jag ville ut

ut

att jag ville leva också

nej du rann bara av

och jag har bränt mig ut nu

men du förstod aldrig

att det var sista gången

du fanns

förstod inte

innan det var för sent

alldeles för sent