åren går och kaffetår

i brevlådan ingen post

på bordet ryker kaffet

osten smöret brödet 

står framdukat till dig

men vars tog du vägen

du kom aldrig till mig

du vän som lovade dyrt

vi bor grannar nu igen

efter du flyttat tillbaka 

så jag lyssnar inte mer

på dig när du ljuger om

att du ska komma å fika

jag lovar inget jag aldrig tänker hålla

du lovar alltid saker du aldrig håller

vi är varandras totala motsatser men

jag tycker inte mindre om att visa dig

en vänskap och glädje jag känner i mig

tycker om dig - men inte dina lögner 

bara du vågade skulle livet öppna sig

och fikabordet skulle bli en plattform

som tog dig framåt i livets virrvarr av

löften uppskjutningar och ofullbordan