Jag lämnade dig bakom mig
du i tamburen
jag på fötter
nerför dina trappor

Kvar stod du
med en svag lukt
av gårdagens vin
och min kvällsparfym

Jag skall göra om den
var det sista jag sa
när du frågade om
tatueringen på min ankel

Sen gav jag dig en kram
inte som den jag gav dig
när vinet gjort sitt
med oss båda

Din blick var frågande,
sökande, hoppfull
då jag log nyckfullt
och trampade i mina sandaler

Jag tvekade vid sista steget
ut genom dörren
för att höra dig säga det
men du vågade aldrig fråga

Nu är allt förändrat tänkte jag
han har startat sin jakt
och jag är bytet
som alltid slipper undan