Om jag målar mitt liv

kan du förstå mig då

jag var en gång en rosa blomma i papper

knycklad av knubbiga fingrar

gjord med kärlek

och trutande mun

sen en violblå blyghet

med samma rädsla för världens storlek

som för vargarna under sängen

och män i kavaj

långt senare en slingad tuffhet

med världen under sin klack

klarblå blick

och röd läppstiftsmun

men jag är en blomma i rosa papper

med ett violblått hjärta

en doft av ljunghed och sommardarr

jag målar för dig 

läppstiftsröd kärlek och blå ögon

och kanske kan du förstå