det fladdrar en svart fjäril över ängen
skuggan sveper genom mitt hjärta
djupa såret rivs upp

med brustna rötter vrider sig rotvältan
stapplar framåt steg för steg
söker doften av mörka vingslag

lättnad
svindlande, bräcklig, yrvaken lättnad
det var bara en ond dröm

jag ser mig om
tre gånger
tvivlande
prövar sen försiktigt nyisen

ett stilla solskensregn faller
det ljusa molnet ler hemlighetsfullt
lutar sig ner och viskar

drabbad på nytt av livets oskuld
genomskådad av en blyg visshet
saven stiger och fågelsången
är ett öronbedövande vattenfall

genomblöt ler jag ikapp med barnen
som leker kurragömma i det höga gräset
medan det fladdrar en skimrande fjäril över ängen