Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hennes händer och havet

 

För dig var sommar alltid havet

fötterna nedborrade i fuktig sand

och strandrågen vajade

 

Du visste allt som var mig närmast

vilka jordgubbar som var sötast

de vackraste stenarna

att lägga i min samling

 

För mig var sommaren alltid åska

omkullpiskade rabatter

och utspillda bondpioner

 

rabarber doppade i socker

 

Jag vet att när jordgubbarna är som sötast

är dina krusbär kindskrynklande sura

och vågorna fortsätter rulla

 

men dina fotspår i sanden

har upplösts för länge sen

och jag vandrar bara bland minnen

 

för stenarna i min samling

har tiden inte nött

 

 

 

 

 




Fri vers av Ensamma mamman
Läst 248 gånger
Publicerad 2006-07-07 04:02



Bookmark and Share


  skaparen
Vackert! Jag skulle vilja prata med dig, hör av dig.
2006-07-12
  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman