Lilla Freja o jag
samspråkar lojt
vandrar och plockar
en blomma här
och ett smultron där

orange-röda löv
och kastanjer
vid kanten av vägen
i diken
under träd

blommor med nästan ingen stjälk
får så fint flyt i vattenfylld skål
växterna med stjälk står bra i glasvas
kastanjerna ordnar vi i olika storlekar
till glans åt vårt bord

så mättade av höstens praktfullhet
blir vårt nästa projekt
att leka monster
bonusmorfar - borfar - deltar
med improviserad sång till gitarrspel

monstret morrar dovt och visar tänder
men varje gång hen kommer
får hen vända om
ty vi ger stränga order i höga toner
"Gå hem och ta hand om dina egna barn!"

När Freja har sagt hej till oss
kryper mormor och borfar ihop
i gemensam efterlängtad stillhet
ändå känns det skriande tomt
en stund av ren saknad -

o, kärleksbarn
snart har vår saknad vänt
till en glad förväntan
att vår längtan åter blir stillad
av lekar med Freja

käraste lilla
fina dagar och drömgoda nätter
och en sång att avvisa monster med
önskar vi dig
- ett underbart liv!