En gång var jag 6år
otålig på att tomten skulle komma

Mamma, är det kväll, snart
frågade jag var tionde minut

Till sist erbjöd sig farfar
att gå ut och gå med mig

Det var en härlig stund
Farfars hand om min

Jag fångade snöflingor på min tunga
Farfar pekade ut stjärnor när det mörknade

Äntligen julklappsdags
dockspis med riktig ugnslucka
stetoskop och spruta att leka doktor med
strumpbyxor med ränder i gult, svart och grönt
och en bok, Barnen i Bullerbyn


När min farfar var 6år dog hans far i en gruvexplosion
och farfar fick försörja sin mor och syster

Han blev satt med andra faderslösa i en källare
för att knyppla och knyta mattor


Mormor som födde barnen hemma
och därpå fick gå upp och ut för att mjölka korna
sa till mamma;
"Du har det allt bra, du, Mabel
Du har vatten i kran, spis att slå på och av
toalett inomhus och badkar"

Man fick inte vara bortskämd
då fick man stryk med rottingen
Man skulle äta upp maten
"Tänk på de hungriga barnen i Afrika"

Man skulle inte säga emot en vuxen
Man skulle vara tyst vid matbordet

Jag minns en konstig känsla av optimism
kanske också skuld och skam
det var så mycket som det tegs om

Jag föddes efter andra världskriget
när allt det värsta redan hänt...

Jag minns skyddsrummet i källaren
bunkrarna vid Limhamns strand...

och att allt som kallades modernt
var fint.